vonkans

okej, man kan alltid ha det värre - och jag törs nästan påstå att man hellre har det sådär än som barnen i uländerna, men ändå.

mamma och pappa får in massa nollor på kontot varje månad, de leker inte i leran som de andra (för då kan guccioverallen faktiskt bli skitig), de pratar välartikulerat som treåringar och de är lovade egna kontokort när de fyller tio. självklart har de alla leksaker och bekvämligheter man kan önska plus att mamma och pappa kan vara ute och regelbundet visa upp sig tack vare att det ständigt cirkulerar barnvakter och städerskor omkring dem.

än så länge kan man tycka att det låter överrenskommligt, men lyssna på det här.

ungen fyller tre (3) år och mamman och pappan säger ingenting på födelsedagen och ber dagispersonalen att inte låtsas om någonting - för mamma och pappa ska på fest på fredagskvällen och kan inte fira sitt barn utan väljer att låtsas som om barnet fyller år på söndagen, då bakfyllan lagom har hunnit lägga sig.

jag vill bara gråta!

till försvar har de trots allt att barnet bara fyller tre, 'hon har nog ingen koll på varken datum eller veckodag, än mindre exakt när hon fyller år så hon kommer inte märka någon skillnad på två dagars förskjutning'

men ändå!

jag törs nästan lova att det är sådana här barn, bortskämda som får allt de pekar på och lite till, som spenderar mer tid tillsammans med familjens anställda än med föräldrarna och som kallar mamma och pappa vid förnamn redan innan tio år fyllda, som det går snett för i livet. de blir känslomässigt inkopetenta och hamnar lätt i trubbel.

godnatt!